Kl 2 på natten till Torsdagen den 11 Juni skulle jag gå och lägga mig för att sova. Men först gick jag på toa, då kom det lite blod. Tänkte att det är bäst att gå och lägga sig nu och försöka sova om det nu skulle vara början till förlossingen.
Men när jag väl låg i sängen kunde jag inte sova, och vid 3 tiden gick jag på toa igen. Då kom det mer blod en sist.
Ringde då in till förlossningen för att höra om det var okej att blöda så pass mycket.
Dom på förlossingen tyckte vi skulle komma in på en gång så dom fick undersöka mig.
Gick tillbaka in till sovrummet där jag försökte väcka Kim som sov som en stock. Det var inte det lättaste kan jag säga er :) Till slut vaknade han till och vi var nere på förlossningen vid 4 tiden.
En barnmorska kom in och undersökte mig och sa att jag var öppen 3 cm, hon satte även på ett Ekg för att lyssna på bebisen och kolla om jag hade några värkar. Bebisens hjärljud lät bra och jag hade även värkar. Värkarna kom med 11 min mellanrum så det var inga värkar jag kände av en.
Vid 5 tiden fick vi åka hem igen. När vi kom hem passade vi på att äta en ordentlig gröt frukost, för man visste ju inte om vi skulle vara tillbaka om några timmar eller några dagar.
Men bara efter att vart hemma i ca 20 min satte värkarna ordentligt igång. Nu kom dom med 4 min mellanrum och började göra ordentligt ont. Kl 9 ville jag åka ner till förlossningen. När vi kom ner till förlossningen så hälsade dom oss välkommna och vi fick oss ett förlossongsrum :) En barnmorska kom in för att undersöka mig igen. Nu var jag öppen 6 cm. Hon frågade mig om jag tänkt på någon smärtlindring? Jag hade ju inte tänkt på något speciellt så jag var öppen för alla förslag. Jag fick börja med att ta varm rispåse på magen.. Men ussh det tyckte jag inte om. Jag tog rispåsen och slängde bort. Jag tyckte värkarna kändes värre med den där jävla rispåsen på magen :)
Efter att försökt med rispåsen fick jag prova akupunktur. Dom satte in 4 nålar i ryggen på mig. Hmm jag kan inte säga om jag tyckte det hjälpte eller inte. Men det blev ju inte värre iallefall :)
När kl blivit 11 var jag öppen 8 cm och nu började jag andas lustgas :) Till en början tyckte jag att det hjälpte, men sen vete tusan. :) Strax efter 1 var jag helt öppen. Jag hade (bara) en liten kant kvar. Men den kanten ville aldrig försvinna. Ussh av hela förlossningen var det just den kanten som tog längst tid.
Vid varje värk jag fick försökte barnmorska trycka undan kanten. Men det gick inte. Efter timmar av försök försvann kanten äntligen runt 16 tiden. Nu ville jag inte ha lustgas något mer. Utan nu krystade jag på utav helvete hihi.
Kl 16.55 var Ellah äntligen här hos oss! Pappa Kim började gråta och var över lycklig! :)
Kim vågade knappt klippa navelsträngen, han trodde det skulle göra ont på våran älskade dotter. Men efter ett tag tog han tag i saxen och klippte.. Haha Kim tyckte navelsträngen såg ut som en Twister glass, snurrad i olika färger.
Efter flera försök med att få ut moderkakan med doktorer klämmandes på magen och dragandes i navelsträngen vart jag tvungen att åka ner på operation :( Ussh jag ville verkligen inte. Efter att ha klarat en hel förlossning utan att spricka och hyfsat snabbt skulle jag nu bli sövd och opereras. Jag skulle nu bli tvungen att lämna mitt nyfödda barn och försvinna i några timmar. Gud vad jag grät när dom skulle köra ner mig på operation. Kim kramade om mig och sa att han skulle ta hand om våran lilla tjej så bra och att vi snart skulle vara tillsammans alla tre.
Efter 2 timmar vaknade jag upp på uppvaket. Efter ett tag körde dom mig vidare upp på BB där Kim och Ellah väntade. Dom hade vägt och mätt henne. 4340 gram och 52 cm lång var våran stora tjej :)
Efter 2 dagar på BB ville jag verkligen åka hem. Efter lite tjat från min sida fick vi åka hem. Jag hade nämligen förlorat 1,4 liter blod och det normala var att förlora upp till 1 liter. Så jag hade väldigt dåliga blodvärden och var väldigt yr i bollen. Men jag förklarade att jag förmodligen skulle må bättre av att få vara hemma där jag kan få hjälp av Kim. Så jag fick med mig järntabbleter och vart hemskickad :)
Nu är det säkert en hel del jag missat att skriva med. Men det är iallefall stortsett det mesta...

Ja här sitter jag nu nästan en vecka efter med våran vackra dotter liggandes brevid.
Hur lycklig kan man bli? Hon är världens vackraste som finns!