Varför ska alla vara så hurtiga för? Är det bara jag som är super trött på morgonen och hellre ligger i sängen och leker en att gå ut och gå i det kalla vädret? Varje kväll när jag lägger mig tänker jag. Imorgon bitti SKA jag gå ut och gå, minst 1 timme. Men hur ofta blir det?? Visst händer det. Men det borde hända oftare.
Jag har fortfarande Mammakilon kvar som ska bort. Men ska jag tappa dom för min skull eller för andras skull? Visst skulle det vara skönt att få tillbaka sin kropp som man hade innan man vart gravid. Men är jag 100% motiverad till att träna och verkligen kämpa för att få det? Just nu vet jag faktiskt inte. Visst jag har slutat ätit godis varje helg och försöker tänka på vad jag stoppar i mig om dagarna. Så upp i vikt går jag inte iallefall. Jag går till och med ner, även om det inte går fort. Men just nu känner jag att det inte behöver gå fort. Kim tycker att jag är jättesnygg och sexig som jag ser ut nu. Och jag själv tycker väll inte att jag är världens fetaste, även om jag har kilon att gå ner. Så borde det inte få ta den tid det tar att få tillbaka sin kropp? Eller måste man ta slut på den lilla ork man har genom att lägga den tiden på att träna gärnet?? Nej lagom är bäst. Iallefall tills jag känner mig 100 % motiverad till att få tillbaka kroppen. Antagligen kommer jag aldrig få tillbaka den platta mage men en gång hade. Ellah har töjt ut den allt för mycket, och har lämnat spår av fin konst på magen. Bristningar lite överallt. MAmmas Picasso!!
Börja älska Mamma magar! :D

Varför sådan kroppsfixering? Varför kan man aldrig vara nöjd över hur man ser ut? Jag borde älska min runda goa kropp, mina bristningar och mina hängtuttar. För hade min kropp inte sett ut såhär, så hade inte min lilla Ellah funnits. Så tack Ellah för att du förstörde Mammas kropp! Älskar dig Loppan!!