Kidh har nu blivit 5 veckor gammal. Han är mer och mer vaken för varje dag som går. Han är envis och kan tänkas att sitta i babysittern en stund, men i en famn vill han helst stå upp. Varför nöja sig med att ligga lixom? :)
Han är lika stark i nacken och kroppen som sin syster var. Vill gärna ligga en stund på magen och kolla läget och på nått konstigt sett lyckas han ta sig framåt. Kim och jag brukar skämta om att han kan ju faktiskt krypa :D
För en vecka sedan gav han ifrån sig sitt första leende, och det till ingen mindre en till sin far. Det tog några dagar innan jag fick se hans leeende, men nu får jag njuta av det varenda morgon :)
Ska försöka fånga det på kort, men det är lättare sagt en gjort!! Han har även börjat göra klena försök till att prata :)
En glad, nöjd, matglad och en rackare på att bajsa, det är våran son och lillebror det!!