Kim du får mig att känna som ingen annan fått!
Gud vad jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden. Då hade jag tagit vara på tiden vi spenderade tillsammans.. Han fick mig att känna som jag aldrig kännt förut.. Jag får fortfarande fjärilar i magen när jag ser honom.. Ska jag aldrig kunna sluta älska honom? Ska jag alltid behöva känna så här?
Vissa dagar mår jag bra och känner att jag klarar det här, och andra dagar vill jag bara ge upp..
Tur att jag har en underbar dotter som får mig att le om dagarna och som får mig att känna lite lycka.. Vad hade hänt utan henne? Hur skulle jag klara av den här svåra tiden..
Är för stolt för att säga att jag ibland mår skit och inte vill vara med längre. Jag är rädd för att visa mig svag! Jag ska ju vara stark!! Men ibland orkar man bara inte!!
Vill bara tala om till Kim hur ledsen han verligen gjort mig och hur jag igentligen mår.. Men vågar inte säga något till honom. Han skulle nog bara tycka det var jobbigt och jag bara hamnar längre ner hos honom.. Men gud vad jag önskar att han vore här och höll om mig och sa att allting kommer bli bra...
Skönt att jag fått lätta lite på mitt tunga hjärta. Kim kommer aldrig få reda på det här eftersom han aldrig läser min blogg, och bra är väll det.. För vad skulle han tycka om det??
Igår på bröllopet fick jag hålla tårarna tillbaka. Där satt vi i kyrkan och såg hur dom gifte sig, Någon som jag ville göra med kim. Något som jag aldrig kommer få uppleva med honom. Ville bara lägga handen på hans lår och säga att jag älskade honom. Fick nästan sitta och hålla i handen för att den inte skulle glida över till hans knä..
Nej nu ska jag bada med Ellah i badkaret. Sedan ska jag ta en lång promenad hem till Pappa på söndagsmiddag!
Kommer nog må bättre av att vara hemma hos Pappa och slippa sitta hemma o tänka på att det är så tomt här utan Pappa Kim....
Hej!
Jag vill bara säga att jag förstår precis hur du känner!! det är snart 9 månader sedan jag och Ludvig gjorde slut och jag kommer fortfarande på mig själv att tänka på honom och sakna det vi hade. Även om jag vet att det inte alltid var bra. Nu 9 månader senare har jag börjat om och är jätte kär, vilket jag aldrig trodde att jag kunde bli igen. Men visst det gick efter många om och men. Det låter tråkigt men tid är att som hjälper. Vi umgicks i 7 månader efteråt och det gjorde egentligen bara allt jobbigare då ingen kunde gå vidare till 100%.. han bröt helt sen eftersom vi bara sårade varandra. Det gjorde ont men behövdes. Det är nu 2 månader sedan vi hördes och jag vill göra precis som dig.. bara ringa och höra rösten. MEN jag vet att han inte svarar om jag ringer. Hur som helst!
det låter bra att du finner styrka i din söta dotter och familjen. Det om något hjälper. Att umgås med dem som älskar oss för dem vi är, helt och hållet trots våra fel och brister!
Mycket dravel men hoppas att du känner att du inte är ensam för det är du inte.
Ta hand om dig och din fina flicka!
Många varma kramar Ania
e väl väldigt stor skillnad när det tar slut mellan ett kärleksspar som har barn ihop o nåt som inte har det... har man inte barn kan man bryta kontakten o på så sätt lättare gå vidare. har du barn tillsammans med nån är man länkade till varandra resten av livet o blir ständigt påmind om vad man haft. tycker de e löjligt o påstå att man förstår precis vad therese känner när man inte ens är i närheten av hennes situation! vill bara säga att du e sjukt stark therese!
Okej konstigt formulerat. Menade att ensamheten efter ett uppbrott kan jag förstå..
Det är vell självklart att det är skilland på situationen.. men det är ensamheten och känslan efteråt jag menade..
